Nu tänker jag göra om och göra rätt!

Vi delar upp det, låg och tänkte inatt på vad jag skrivit om dop och hur fel det kunde bli. So here we go!

Igår var vi på dop. Min lilla nästkusin blev döpt, han är det gulligaste jag sett, han var jätteduktig i kyrkan. Tyckte jag som är inte så bra på barn osv. Dessutom var det ca 10 år sedan jag var på ett dop senast, jag har ingen aning om hur det går till.

Därefter blev det mat och tårta, en jättefin tårta.

Det är en trevlig släkt man har, roliga är de.

Vi åkte hem mätta och belåtna på både skoj och mat.

---

Nu till mitt ämne som handlar mer om religion än om dop (det var där det gick fel.)

Jag har länge varit väldigt kritiskt till religion, jag menar det ska man vara. Eftersom politik och religion dessutom är sådant man inte ska diskutera med andra och är två ämnen jag tycker är sjukt intressanta tar jag ofta upp det med mig själv , på ett litet schizofreniskt-vis.

Därför gör vi nu såhär.

Hela det här kyrkliga gör mig misstänksam, jag är misstänksam mot alla religioner/sekter osv.

När vi igår satt på dopet läste jag lite texter i psalmboken och höll ett extra öra på prästen.

Hela det här med att överlämna sitt barn till gud, herrejisses vad är det? Men sen och andra sidan om jag inte har helt fel för mig måste du vara döpt för att bli konfirmerad och du vill kanske ge ditt barn det valet att kunna göra det. Själv valde jag att inte konfirmera mig eftersom det kändes som hyckleri och vad har det blivit idag? Många är inte ens troende utan de är bara 'in it' för presenterna.

Men det är inte det jag vill prata om egentligen för gå och döp era barn!

Det jag länge har funderat på är mina val. För en icke-troende. Vad finns det för mening?

Precis som någon väljer att döpa sina barn är det väl helt ok att inte göra det? Ha en namngivinsfest och kanske inte ens det.

Att folk väljer att gifta sig, vilket jag också är lite emot, varför ska man vigas inför Gud när man inte tror på honom? 'Inför Gud' - det är en lustig grej för OM han nu skulle finnas tror ni inte han har hundra bröllop/dop osv att se på. Har han kanske 1 miljon flatscreens han kollar på för att hålla koll på alla?

Det var en rolig tanke!

Jag tror inte det är så mycket själv akterna som hela den här 'Inför Gud' som jag är tveksam om.

Usch, jag vill inte göra någon arg jag är bara frågvis. Är det traditioner som gör att man väljer att göra det eller vad är det? Är man helt plötsligt troende för en dag?

Sedan finns det givetvis de som är det, vilket också är en fundering. Om man träffar någon det är viktigt för?

För mig är det viktigt att inte gifta mig i kyrka eller döpa mina barn. Men om det är tvärtom för den andre?

Vad gör man då?

Jag tror ändå det är respekten för min del som gör att jag tvekar att införa detta kyrkan därför att det inte skulle kännas rätt att ''lova Gud'' en massa saker när jag inte ens tror att han finns.

Nej det här med religion är knepigt. Och jag tror inte något av det jag skrev hänger ihop.

Jag tror min enda lösning är att gå ut ur svenska kyrkan. Jo det gör jag!

Givetvis säger jag att det finns de som är troende och som faktiskt vill göra allt detta 'inför Gud', det förstår jag. Givetvis och jag hoppas gå på bröllop och dop osv för alla framtid i kyrkan, men när det kommer till mina egna val vill jag INTE göra det.

Nej Gud du får inga barn av mig, de behåller jag själv tack!