Solen står på utomhus, vilken underbar dag att ligga hemma sjuk. Karma har till slut hoppat upp och bitit mig i ändan.

Som plåster på såren tog jag i alla fall mig upp ur sängen och bakade en fullständigt misslyckad brownie. Då kom jag och tänka på det här med bakning.

Hur mysigt skulle det inte vara att få äga ett fik?

Ett riktigt gammalt klassiskt fik. Där står jag i köket och bakar kaka efter kaka med så mycket kärlek att Guds gåva till folket (sin son) verkar så himla mesigt. Mitt café var det alla skulle komma till.

Där skulle det bjudas på klassiska kakor med te i 100 olika smaker till.

Eller en ännu finare idé. Jag ska bli en sådan mamma som alltid har kakor hemma i små fina kakburkar och framställda på fat där man kunde få plocka en till fikat (mina barn kommer givetvis vara så väl uppfostrade att de inte frossar i kakor, en räcker). När de hade kompisar över skulle där alltid finnas cookies och muffins i alla smaker och former. Jag skulle bjuda över alla mammor på kakkalas när barnen fortfarande var i dagis ålder.

På födelsedagskalas skulle jag baka stora tårtor och ha hemmagjord saft till.

Det skulle vara ett söndagsnöje att komma hem till mig och äta nybakade scones med ost och hemmakokt sylt.

Riktig Leila stil!

Men sen tittar jag ner på min precis gjorda ''brownie'' och inser att nej jag kommer bli en sådan mamma som lagar mat och bara mat, inget innehållande vetemjöl, bakpulver osv.

Är mina barn sugna på kakor får de baka själv, födelsedagskalaset bjuder på en tårta bakad på närmsta bakeri och vill mina väninnor ha lite mammamys så blir det ett cafe nere i stan.

Kanske är det ändå bäst så..