Jag gick in på facebook och lyckades se ett ''kedje-meddelande'' (ni vet sådana man ska klistra in på sin statusuppdatering) den löd såhär: Välkommen till Sverige - där GB glassar, landsflaggan, nationalsången, negerbollar och skolmaten är RASISTISK ! gilla och lägg upp på din status om du är trött på allt gnäll om SD i riksdagen !
''Intressant'' tänkte jag. ''Detta tänker jag definitivt skriva ett inlägg om.''
Saken är bara som sådan att det jag först planerade att skriva om var att hur lite Sverigedemokrat och rasist (jag säger det i samma mening, inget menat med det.) så hade de faktiskt en poäng. Därför att vi lever i ett land där vi inte längre får sjunga 'Den blomster tid' på skolavslutningar, vi får inte gå i kyrkan på avslutningar, negerbollen har fått byta namn till chokladbollen etc.
Det var vad jag tänkte skriva om, att det inte var klokt. Och det är det inte! Men sedan tänkte jag ett steg längre.
Jag tänkte på mig som är vegeterian. På laktosintoleranter, på judar som äter kosher. Jag tänkte på döva, på blinda.
Jo vet ni jag tänkte på ALLA!
För givetvis ska blinda ha en blindhund, de kan ju inte se. Givetvis ska döva ha teckenspråks-tv, de kan ju inte höra.
Givetvis ska jag få vegetariskmat i skolan och givetvis ska laktosintoleranter få laktosfri mat.
Allt detta är givet! Givetvis ska vi gifta oss i kyrkan, vi ska döpa oss i kyrkan. Vi ska begravas på en KYRKOgård. Vet ni vad vi har haft 'turen' att födas in i en religion som är ''normal'' som finns i stort sett överallt. Flyttar vi till USA kan vi gifta oss i Svenska Kyrkan. Superfint. Så vackert. Men sedan kommer det till muslimerna , ett folk som är UTSATT. Minns ni 40-talet? Då hade vi ett annat utsatt folk. Muslimerna är ett folk som flyttat till Sverige därför att vi (lär er detta ordet) värnar om medmänniskan. Sedan finns det givetvis rötägg i alla samlingar. Men är det konstigt?
Men det som jag vill komma fram till är att , det är väl ändå inte deras fel att vi väljer att införa muslimska rätter i skolan? Att vi väljer att inte fira skolavslutningar i kyrkan.
Jag känner en del som är JV som inte kommer de dagarna. Visst kanske finns det de muslimer som klagar men är det inte lite typiskt Sverige? Vi är så rädd att trampa någon på tårna att vi införde JANTELAGEN! Vad är skillnaden?
Sverige vi är så rädda att det ska bli bråk, när det är vi själv ordnar dessa oroligheter. 'Nej herregud, gör inte muslimen arg.'' ''Vi har ju sett vad som händer på tv.'' Då väljer man istället att ta bort dessa och vem blir beskylld? Det är ju ändå regering osv som gör alla dessa bestämmelser.
Snälla, sluta skylla på folk som inte är som du. För det är vårt lilla land Lagom som inte vill att någon ska känna sig utanför.
Därför tar vi bort allt som gör folk arga, helt plötsligt kommer säkert att döva inte få någon teckenspråks-tv. Det är ju så dumt. Vad handlar det om? Har vi det så bra att alla som förtjänar att få det minst lika bra inte är värdiga det?
Dessutom, vad är grejen med en 'neger'-boll? Vad kommer härnäst fitt-kaka? Det gäller ju faktiskt gränser Allt som är okej för 40 år sedan är inte okej idag. Och innan ni säger emot så kan jag ju säga att vi brände häxor på bål en gång i tiden. Är det okej för det har varit så? Kvinnor har inte haft rösträtt, är det också okej?
Skillnaden är kanske stor däremellan men varför döpa en bakelse till något med en ,ja faktiskt, rasisitskbakgrund. Varför kan vi inte då bara säga att ''nej det heter ju faktiskt chokladboll''. Det handlar om stolthet det där och inget annat.
Så därför tycker jag att meddelandet borde gå såhär : Välkommen till Sverige - ett land där vi är så rädda för alla andra, ett land där det är så jävla viktigt att inte visa sig över någon annan och säga ifrån. Som tydligen inte har så fasta traditioner för de går att ta bort. Få ut SD ur riksdagen!
I AM BACK! Allting löste sig. Det är inte riktigt detsamma eftersom att jag inte har PS så min header är borta och lite andra grejer är ändrade. Dessutom håller jag fortfarande på att fixa den. Men den kommer bli klar snart!
Jag gillar blogg.se egentligen, den är egentligen inte så klyddig när det kommer till att göra inlägg men annars är den en enda röra. Varför sparade jag inte min mall???
Jag har tagit en paus i tentan (jag måste ju ha mat).
Har stått i köket nu och gjort american pancakes vilket är typ...GOTT! Jag är rätt rolig (huh???) för jag hatar pannkakor, ni vet sådana tunna som bara går sönder. JAG AVSKYR DEM.
Men när det heter american pancakes och man häller lite lönnsirap på, älskar jag det!
Samma sak om man gör österrike-versionen som heter Kaiserschmarren (med äppelpuré till), då går det också bra.
Men de där tunna sakerna som ser ut som lösa hudbitar..eller något, de tål jag inte. De är äckliga som bara den.
Jag vill inte erkänna det men jag tror det är själva namnet som gör det och kanske vad man har till. Då tänker ni, ja men sätt lite lönnsirap eller äppelmojs på pannkakorna men NEJ jag är princisfast.
Precis som med mackor ska det vara visst pålägg på viss sorts bröd. Visst tillbehör till viss pankaka!
Kaiserschmarren?
Eller American pancakes?
Eller helt vanliga 'lagom' pannkakor.
Vad är godast???
Detta inlägg fick mig att känna mig lite som när Carrie i SATC skrev en krönika om pommes frites.
Nu sätter min tenta igång. Är jag nervös eller är jag nervös? Det är min allra första tenta , efter denna är jag en äkta högskolestudent. Om jag klarar den , det vill säga. Annars vet jag inte vad jag ska kalla mig för.
Därför kommer jag nu isolera mig på mitt rum i ca 1 vecka. Herregud vad är det jag har gett mig in på?
Big Fish går på tv. Det är en sådan film som faktiskt blir bättre för var gång man ser den.
Tycker jag i alla fall, det är ju ändå Tim Burton. Kanske inte hans bästa film men inte den sämsta heller, om vi säger så. Dessutom är ju Ewan McGregor superbra (blink,blink), som alltid!
Vi delar upp det, låg och tänkte inatt på vad jag skrivit om dop och hur fel det kunde bli. So here we go!
Igår var vi på dop. Min lilla nästkusin blev döpt, han är det gulligaste jag sett, han var jätteduktig i kyrkan. Tyckte jag som är inte så bra på barn osv. Dessutom var det ca 10 år sedan jag var på ett dop senast, jag har ingen aning om hur det går till.
Därefter blev det mat och tårta, en jättefin tårta.
Det är en trevlig släkt man har, roliga är de.
Vi åkte hem mätta och belåtna på både skoj och mat.
Nu till mitt ämne som handlar mer om religion än om dop (det var där det gick fel.)
Jag har länge varit väldigt kritiskt till religion, jag menar det ska man vara. Eftersom politik och religion dessutom är sådant man inte ska diskutera med andra och är två ämnen jag tycker är sjukt intressanta tar jag ofta upp det med mig själv , på ett litet schizofreniskt-vis.
Därför gör vi nu såhär.
Hela det här kyrkliga gör mig misstänksam, jag är misstänksam mot alla religioner/sekter osv.
När vi igår satt på dopet läste jag lite texter i psalmboken och höll ett extra öra på prästen.
Hela det här med att överlämna sitt barn till gud, herrejisses vad är det? Men sen och andra sidan om jag inte har helt fel för mig måste du vara döpt för att bli konfirmerad och du vill kanske ge ditt barn det valet att kunna göra det. Själv valde jag att inte konfirmera mig eftersom det kändes som hyckleri och vad har det blivit idag? Många är inte ens troende utan de är bara 'in it' för presenterna.
Men det är inte det jag vill prata om egentligen för gå och döp era barn!
Det jag länge har funderat på är mina val. För en icke-troende. Vad finns det för mening?
Precis som någon väljer att döpa sina barn är det väl helt ok att inte göra det? Ha en namngivinsfest och kanske inte ens det.
Att folk väljer att gifta sig, vilket jag också är lite emot, varför ska man vigas inför Gud när man inte tror på honom? 'Inför Gud' - det är en lustig grej för OM han nu skulle finnas tror ni inte han har hundra bröllop/dop osv att se på. Har han kanske 1 miljon flatscreens han kollar på för att hålla koll på alla?
Det var en rolig tanke!
Jag tror inte det är så mycket själv akterna som hela den här 'Inför Gud' som jag är tveksam om.
Usch, jag vill inte göra någon arg jag är bara frågvis. Är det traditioner som gör att man väljer att göra det eller vad är det? Är man helt plötsligt troende för en dag?
Sedan finns det givetvis de som är det, vilket också är en fundering. Om man träffar någon det är viktigt för?
För mig är det viktigt att inte gifta mig i kyrka eller döpa mina barn. Men om det är tvärtom för den andre?
Vad gör man då?
Jag tror ändå det är respekten för min del som gör att jag tvekar att införa detta kyrkan därför att det inte skulle kännas rätt att ''lova Gud'' en massa saker när jag inte ens tror att han finns.
Nej det här med religion är knepigt. Och jag tror inte något av det jag skrev hänger ihop.
Jag tror min enda lösning är att gå ut ur svenska kyrkan. Jo det gör jag!
Givetvis säger jag att det finns de som är troende och som faktiskt vill göra allt detta 'inför Gud', det förstår jag. Givetvis och jag hoppas gå på bröllop och dop osv för alla framtid i kyrkan, men när det kommer till mina egna val vill jag INTE göra det.
Nej Gud du får inga barn av mig, de behåller jag själv tack!
Jag tackar mina fina vänner för en mycket rolig kväll/natt. Det blev en kväll vi alltid kommer att minnas som en av de bästa. Allting var underbart, från sushin på det där fina matstället i stan till då vi sade godnatt.
Efter lite sömn är jag nu tillbaka på banan och åker iväg på barndop.
Äntligen får jag användning för min blåa klänning som bara hängt på min ställning ett tag.
Två gammal bildern från den tiden min kamera var spillrans ny.
Jag hittade bilderna på en gammal sida jag var medlem i.
Detta är vad jag gör, när min lillebror är i Barcelona och göttar sig. Den griiisen <3
Men det hade varit en massa problem när de skulle resa, tydligen fanns det ingen bokning i deras namn. Det är värdelöst när man förlitar sig på en firma som inte ens kan ordna det ordentligt för sina kunder.
Men nu har de i vilket fall anlänt.
Mormor ringde och frågade om Hard Rock café var ett bra café. ????????????
Ps. det är inte lillebror på bilden som är i Barca utan stora lillebror
Hur mycket av det jag skriver här är egentligen inte mer än S-K-I-T!!??
Saker som bara ploppar upp i huvudet som jag tänker: WOW det ska jag dela med mig av.
99.9 %
(en utmärkt procentsiffra)
Kanske slinker det in ett litet seriöst meddelande då och då.
SKÄRPNING!
Från och med (du) nu ska vi ta tag i kragen och ge lite bättre blogginlägg.
Vi räknar bort detta.
Tanken var att jag skulle träffa Evelina i stan idag men tråkig som hon är blev hon inkallad på sitt arbete.
Därför sitter jag här nu och tråkar er med inlägg. Inte klokt!
Därför kan jag ju försöka göra något nyttigt som... städa?
Eller kanske gå ner i stan och driva rundor i några timmar. Det låter mycket roligare.
Städa kan man göra när man blir gammal. En mycket bra idé.
På söndag vankas det dop för min senaste nästkusin (eller vad ni kallar det längre upp i landet). Jag har massvis med ''nästan''-kusiner men en , EN ENDA kusin. Som dessutom bor i Sthlm. Är inte det lite , tråkig? Självklart ! och vad har jag för nytta av en 4-åring som kommer vara 15 när jag är 30. Nåja han är i alla fall gullig att titta på. I vilket fall är det i alla fall dop på söndag, klänningen är införskaffad. Hoppas det blir rätt till dresscoden. Jag har den ändå för jag kunde inte motstå den när jag var inne på H&M. Den är så fin. Blå och ljuvlig är just vad den är. H&M gör mig aldrig besviken!
Det är riktigt jälva obehaligt. Det finns en miljon saker jag föredrar framför att prata inför folk.
Men tyvärr gick det inte att undvikas. Jag var tvungen att gå dit.
Vilket jag gjorde med den där klumpen i magen och illamåendet.
Men det blev inte så farligt som jag trodde, det är schysta personer i min grupp.
Det är fruktansvärt, och verkligen en fobi. ''Public speaking''. Åh alla de gånger man varit sjuk för att slippa tala inför folk. Inför folk som man egentligen känner.
Det är som om något låser sig.
Men ofta har man fått bita i det sura äpplet, man kan inte gå igenom livet tyst.
MEEEEN jag är inte här för att klaga, jag är här för att berätta.
OCH rekommendera denna fina låt som egentligen inte alls är min typ av musik men det är Hayley Williams ifrån Paramore och hennes röst är ju så fiiin:
Inte så värst eftersom det är något jag lagt ner. Det är inte precis som jag kan några vidare tekniker och har så mycket koll på hårmode(?) nuförtiden.
Så det är byebye för den, men det var en trevlig tid.
Kanske , om jag lyckas, dyker det upp något hårtips men det skulle vara en gång om året och de kan ni hitta var som helst annars.
Herregud, inte trodde jag att jag skulle gå på Lunds Uni och plugga STATSVETENSKAP när jag började i Sjöbo för...vad är det... 3 år sedan?
Nej det var verkligen det sista jag trodde, men så är fallet. Jag trivs hur bra som helst och jag kan inte se mig själv stå i en salong. Nej , jag hade ..how do you say it?.. avlidit av tristess.
Lite för tidigt men om en vecka är vi alla samlade igen och kan resonera med varandra.
RÖTT ÖVER BLÅTT!
Just nu är alla så uprivna , besvikna och RÄDDA!
(Minns ni vad som hände efter deprissionen?)
Det som förvånar mig är att man kan sitta i en lärosal och spy galla över en man som levde för 70 år sedan men när en man i SVERIGE dyker upp och predikar hyllas han.
När vi får chansen att göra om och göra rätt, GÖR . VI. FEL!!!
Har ni inte sett Frankrike?
Har ni inte sett hur förödande det kan vara för ett land som är främlingsfientligt?
Detta är inte en behandling av respekt för vårt land.
Förr var jag glad över att vara Svensk..idag skäms jag över att ens vara SKÅNING!
Men imorgon ...imorgon har allt lagt sig och Reinfeldt samarbetar med SD.
Jag tänkte dela med mig av min åsikt angående valet.
För det första skrämmer det mig att vi ser ut att få ett främlingsfientligt parti in i riksdagen. I början kan jag erkänna, att det var gott därför att det väckte frågan. Men nu är den väckt!
Vart för det Sverige om vi väljer ett sådant parti? Ska vi bli som Frankriker som har valt att rent ut sagt ''rensa ut'' ett redan utsatt folkslag ifrån sitt land.
Vi klagar på länder som inte kommit längre i utvecklingen men hur moderna är vi? Vi länder som är ''framtiden''.
Jag tycker det att tragiskt att övriga block ser problemet men ändå inte kan samarbeta utan väljer i direktsänding att skylla på varandra istället.
Men nog om det.
Själv har jag röstat blått, framför allt eftersom jag tror att Alliansen behöver 4 år till, att vi har en fantastisk Finansminister som vet vad han gör.
Som förstagångsväljare har jag följt alla debatter frenetiskt och jag ansåg mitt val rätt. Jag är inte här nu och skriver detta för att övertyga alla och mig själv att jag gjort rätt. Ni får rösta på vad ni vill, det ska gynna er.
Men det är just det jag undrar, 99,9 % röstar på ett parti som gynnar just DIG! Men hur kan man då rösta på ett parti med tanken: 'Jag vill leva i ett solidariskt Sverige'' för då handlar om att ge. Att dela med sig.
Jag kan givetvis förstå varför man väljer att rösta på ett rött parti. Men jag är osäker på att det är det rätta för Sverige. Att det är vad vi behöver.
Som student vill jag att det ska gynna sig för mig att utbilda mig. Att jag ska få de pengar jag förtjänar , att jag ska få göra vad jag vill med de pengar jag slitit ihop.
Det vi har lärt oss från Alliansen är att det går inte att bara sitta framför tv:n hemma och förvänta sig att allt löser sig. Vi har lärt oss att vi måste ut och arbeta. Att vi måste kämpa.
Givetvis kan man hamna i en bidragssituation genom en olycka men många har faktiskt den synen att : ''Varför jobba när jag kan få pengar på annat vis''. Är det dessutom vi vill ha som rykte? Att Sverige lever på bidrag. Att vi är ett land där man få bidrag och man ska behöva ge bort mer än halva sin lön för att din granne inte har det lika bra.
Ser jag några vänsterpartister som faktiskt gör detta trots blå regering?
Med det säger jag inte att mitt självklara val är M men i grunden är människan egoist och INGEN är nöjd med ett lika samhälle därför att vi vill alltid vara lite bättre än alla andra.
Någon som fick ihop detta? Jag tror jag är alldelles för mycket inne i valvakan för att få ihop meningar men detta är min åsikt.
Hade vi varit här allihop, hade jag bjudit över alla mina vänner på movienight. Vi hade köpt pizza (utom Ev som är gluten) och druckit mängder av cola. Vi hade varit mätta när godiset kom fram, så mätta att vi ångrade att vi ätit pizza.
Det skulle komma att regna men det gjorde inget. Vi hade varit inomhus.
Sen hade vi sett filmer, filmer vi egentligen inte ville se men den enda vi kom överens om.
Vi hade pratat skit hela kvällen , sådär som tjejer brukar göra.
Men nu bor min bästa vän hundra mil (det känns som hundra) härifrån. Det blir inte lika spontat längre.
Bara för detta kommer jag nu ringa E imorgon och tvinga henne på filmkväll.
Att sitta och titta på kameror och objektiv. Herregud vad det vattnas i munnen när man hittar grej efter grej. Tänk om jag äntligen skulle ta allt detta på allvar?
Nej det lär nog bara bli en hobby, inget mer. Tragiskt nog. Jag är för lätt.
Men att sitta här och kolla in objektiv efter objektiv...åh gud.. kom-faktor!
Min lillebror önskar sig en kamera i födelsedagspresent. Ska han bli bättre än mig på DET OCKSÅ?
Jag nickar glatt när mamma säger att han kan låna mina objektiv, INTE EN CHANS!
Jo , så god syster är jag faktiskt så det lär jag och tänka att få ha en liten padwan som springer efter en. Hur coolt hade inte det varit?
Jo det gör jag! Han får bli min lärling så kanske jag tar det på allvar också. Nu har jag ju köpt mig en fin dator som jag kan göra mina bilder 1000 ggr bättre än på lilla lilla Lenovo-grejsemojset.
Vet ni vad det bästa med universitet är? De lediga dagarna, givetvis! Om mindre än en timme öppnar nästa halvårs ansökan är man inte lite vrickad som sitter och väntar? Kanske, men det är så kul. Detta året tänker jag söka som en galning runt om i världen...landet. Skit i att boende är ett problem, det löser sig alltid.
Ikväll tänker jag dra med mig Evelina på bio, den kära biografen i stan fyller år. 100 år!! De visar New York, I Love You och den har jag längtat efter att få se. Dessutom kan jag säga att det var ett tag sedan jag var på Scala biografen. Ca 10 år sedan. Vilket är en skam eftersom det är en jättefin biograf. Hur mysig som helst. Dessutom är det alltid lika trevligt med Evelina som följer med på allt, hon är pigg på allt, otrolig människa.
Innan dess ska jag ta en fika med L som jag inte sett på en hel sommar. Det känns lite konstigt eftersom vi tog en fika var vecka ett helt halvår (haha ett helt halvår). Känner ni också hur det babblas på här nu? Hur kan jag vara så självkritisk mot alla mina inlägg? Kanske för att jag vet hur ointressanta de är.
Till klockan halv fyra tänker jag fördriva tiden med att kolla resor till LONDON, känns som om jag äntligen är på väg till den älskade staden, som jag aldrig varit i. Ska också försöka läsa en av novellerna i 'Samtal med en ängel'. Har ni läst den? Fantastiskt bra bok, som innehåller massvis av noveller från diverse författare. Min favort är ju givetvis....Colin Firth. Känns som om det är lite för mycket av den varan just nu. Jag lovar att lägga av. För att säga sanningen så gillar jag alla novellerna, jag bara kände att det var ytterst viktigt att han nämndes på ett hörn. Det hade ju inte varit ett inlägg av mig utan...
Det är regniga dagar man längtar tillbaka till värmen i Turkiet. Även fast jag höll på att avlida av tristess. Att ligga i solen i flera timmar är inte vad jag kallar ett nöje. Jag sträckläste tre böcker under den vecka vi var där. Men att gå i staden och utforska prutningen det var vad jag kallar roligt.
Snart öppnar portalen för vårens ansökningar till Högskolan/Universitetet. Det jag läser nu är ju bara en kurs på 30 hp (ett halvår ca) så jag får får ju välja något nytt till våren. Allt jag vet är att det verkligen inte blir mer statsvetenskap. Tvi!
Lärorikt men tråkigt. Kanske blir det bättre ju längre vi kommer in i det. Har ju bara gått i tre veckor.
Mina planer är att läsa litteratur, som det ser ut nu. Det är ju mitt främsta intresse så varför inte?
Jag har lyssnat på det hela kvällen. Fruktansvärt kär i killens röst är jag. Därför tänkte jag , om ni nu inte hört det, dela med mig till er. Snällt eller hur?
Dock har jag inte bestämt mig än om jag gillar honom bäst som soloartist eller som frontis i The Killers, vilket är ett av mina favorit band.
Eftersom typen av musik är densamma får jag nästan säga att de ligger lika.
Säg att du är ute med några vänner, du hatar att dricka. Det finns inget värre..eller nej du finner helt enkelt dig inte för att sätta i dig flera glas vin, öl etc.
Dina vänner säger : Ta ett glas!
Du säger: Nej tack.
Det blir en lång paus sedan säger du: Jag ska upp tidigt imorgon.
Nästa dilemma:
Du , säg tex, diskuterar sporter. Dina vänner frågar: Utövar du någon sport?
Du svarar: Nej..tystnad... jag kunde inte hitta något jag tyckte var kul. Sanningen? Du hatar att idrotta.
Men saken är, man känner ett ständigt tvång att FÖRKLARA varför man gör sina val. Visst vi växer upp i ett samhälle där du ska förklara varför du är sen till skolan och du ska förklara varför du just har den åsikten om något.
Det är okej!
Men varför känner man ett sådant tvång att förklara (med kanske inte ens något sanningsenligt) när den du har konversationen med faktiskt har nöjt sig med ditt svar.
Måste vi verkligen förklara allt vi gör, och varför? Är folk så osäkra att de måste förklara sig för att andra inte ska tro det värsta om dem? Varför kan man inte bara säga: Nej , dricka är inget jag vill. Varför dessa långa utläggningar? T
Tonåringar är ju dock kända för deras press , då kändes det kanske bra att ha en förklaring, helst en som gav skulden på sina föräldrar. Men jag tror att dessa föräldrar gärna tar den skulden. Det är väl okej antar jag att ha en förklaring, till varför du är försenad.
Men att känna att man ska behöva försvara varför man inte äter kött, varför man inte vill gå ut just den kvällen. Jag tror inte heller ett dugg på att det är någon tonårsgrej , för det är ju inte sällan man hör de äldre behöva försvara varför de inte äter grädde. En hel del nöjer sig faktiskt med ett ''Nej''! För att vara ärlig.
Men varför kan man själv inte känna sig nöjd? Livet är ju så mycket mer än att behöva försvara sig. Att sitta där på tåget och behöva komma på en förklaring till varför man inte ville plocka med sig en påse kex innan man for iväg till den festen.
Misstolka mig inte, för som jag sa innan finns det faktiskt stora anledningar när det behövs förklaringar, hela vår vetenskap är ju byggd på förklaringar men i vissa fall är ett litet ord nog. Det ska inte krävas mer för att du ska få din vilja igenom, om man nu kan säga så.
Människor tycker om dig ändå, gör de inte det så.. their loss not yours.
Egentligen behövs det inga ord för att beskriva exakt hur bra denna film är.
Jag citerar tjejen på HK: När man inte trodde han kan bli bättre så kan han det (Colin Firth). Tom Ford är en genialisk filmskapare. En film som inte lämnar någon oberörd, en film jag vill sitta och se ensamma kvällar när gråten knackar på i mina tårkanaler.
Jag kommer aldrig få nog av Colin Firth, när han gör filmer gör bra filmer gör han dem BRA! En man med klass och en av de mest kostymnissiga skådepspelarna där är i skådespelarnas värld. Han bryter aldrig ut ur sitt skal /eller kanske sällan men gör det på så många olika sätt att det blir trovärdigt.
Rollistan är perfekt, även om hälften av de brittiska skådisarna pratar amerikanske och de amerikanske brittiska. Nicholas Hoult har verkligen kommit ut ur sitt skal som den lille pricken från ''About A Boy'' (Om en pojke). Mitt hjärta bultar ett extra slag när den där snygge H&M-modellen gör sin entré som en spansk James Dean. Det är inte bara en film, det är ett konstverk vill alla borde sätta oss ner och begrunda.
Colin Firth är ett geni! Alla som tagit sig tid att göra denna film är genier i sitt slag.
Känns mina recensioner opersonliga? Jag lovar, det är de inte. Jag vet dessutom hur tråkigt det är att läsa men det är mitt främsta nöje, film. Att begrunda och njuta. Därför skriver jag om det, ungefär som ni läser diverse bloggerskor när de varit och shoppat.
Vet ni hur arg man blir när man åker in till Lund och har en kvarts prov? Ack, Universitet vad ni har förstört mitt liv. Men roligt är det.
idag visas Mamma Mia OCH What A Girl Wants på tv. Inte för att någon av dem är mina favoritfilmer men de har båda en gemensam nämnare...COLIN FIRTH! Hur kan man få vara så lucky att de visar två filmer på en dag!
Sen kom jag på att jag har så himla mycket arbeten att gör inför imorgon att jag nu undrar , hur kan man vara så unlucky att de visar TVÅ Colin Firth filmer på samma dag som jag har hur mycket som helst att göra?
Dagens I-lands problem har ni här framför er.
Men jag löser detta åh oroar er inte , jag kommer att lösa detta. Ni ska inte få se mig olyckliga, åh nej never!
Detta innebär att jag för några timmar komma dyka in i min härliga bok: Det vetenskapliga studiet av politik.
Min goda väns pojkvän (även han min vän) har precis flyttat in i en underbar etta i Lund och vi bestämde oss för att ha en mini liten inflyttningsfest/födelsedagsfest.
En jättetrevlig kväll som inte kunde slutat på ett bättre sätt. Det började härligt och roligt efter en stunds traskande i regn efter chips med lite musik, snacks och malibu/cola. Var det bara jag som intalade anade lite Vanilla Coke smak? AM I WRONG?!
Efter massa timmar prat om allt mellan himmel & jord beslutade vi oss för att ge oss på nya äventyr, detta äventyr blev en tripp till KB. Där dansades det till långt in på natten/tidig morgon.
Det finns inget bättre än att dansa till gamla godingar med goda vänner. Att trängas bland människor man faktiskt känner man passar in med, uteställen i lilla hemstaden kan slänga er i väggen!
Inte heller är det fel att sitta och prata med trevliga people på vägen hem från Malmö när man är där på gränsen mellan trött och lite för pigg för tiden på dygnet. Tänk om resan mellan lund och Malmö bara var liiite längre.
Jag har aldrig haft en sån trevlig utgång som jag hade denna natt, en kväll jag alltid kommer minnas.
Lördagen kommer att spenderas med lite chips, cola (som alltid efter en natts festande) och en av mina favoritfilmer : The Boat That Rocked.
Så försvinner denna lördag lite fortare, så är det ju.
Tack mina underbara vänner för natten!
Det finns inget bättre än att trängas i en soffa i en liten etta.
Jag är lite förändrad inombords. Tillsammans med min bäste vän Marabouchoklad NonStop slängde jag mig i sängen och beslutade mig för att kolla in Michael Cera när han är som bäst (tydligen). Filmen var inte alls vad jag tänkt mig, en enda röra var den vilket gör att jag älskade den. Varenda lilla sekund av filmen fick mig att blint stirra på den som en femåring stirrar på en julgran. Indiefilmen i sitt ässe och indiekungen likaså. Dessutom fick man se något man aldrig trodde Herr Cera hade inom sig, förmågan att spela en attraherande badboy vid namn Francois Dillinger. Hur kan han? Denna urtöntiga kille som man inte ens trodde skulle kunna resa sig upp ur sängen utan att bli utskrattad. Helt otroligt vad bara den lilla roll fick min Michael Cera-förälskelse att resas till skyhöga toppar.
Det var ett nöje att få se filmen, en privilegie. Jag tackar dig Cera och författaren CD Payne för att ni ville ge mig den äran att få se Youth in Revolt. T-A-C-K!!
Ett rum har börjat uppenbara sig nu under allt annat som dolde sig här. Vet ni hur svårt det är att inreda snyggt när halva rummet lila och halva rött. Ibland vill man åka når år tillbaka och banka skiten ur Emo-Julia.
Jag minns då hur mycket jag kräktes av vitt, jag SVOR på att aldrig ha vitt i mina framtida hem. Så kom dagen då Julia skulle ta studenten, långt ifrån den där Emo-stilen och hon fick en hel butik att plocka saker från till en önskelista. Så frågar expediten och min mammas goda vän: Vad vill du ha för färg på din kaffemaskin? ''Vit''
- Vad vill du ha på fatet?
- Vitt
-Vaserna?
- Vita
- Skålarna?
- Hmm...vita.
När det sistnämda skrevs upp slog det mig, vad fan gör jag? Hur kom det sig att allt plötsligt ska vara vitt? Jo för vet ni hur svårt det är att matcha till andra färger? Jag kan ju inte utgå ifrån en vas jag måste utgå ifrån väggar etc. Eller kanske man kanske utgå från en vas? Hade väl visserligen varit relativt intressant. Men just då i den stunden kom alla de där mamma-arven fram i mig och vitt blev mitt val. Förutom skålarna som till slut blev blåa eftersom jag nu inser att blått är sjukt snyggt! Men de får ju ligga undangömda så länge mitt rum går i ja..lila och blått.
Det är ju supersvårt att veta hur man vill ha det. Vill man ha funkis? Danskdesign? Shabby chich? Orientaliskt eller rätt igenom svart och vitt? Herregud vilket dilemma. Och folk svälter ihjäl i världen.
Hur ska jag klara av att inreda ett hem och jag knappt kan inreda mig själv? Ni förstår vad jag menar. Därför tar jag nu på allvar tag i varenda inredningsbok jag får tag i och läser dem febrilt. För gud nåde att mitt hem inte kommer komma med i ELLE INTERIÖR eller RESIDENCE!
Matthew Williamsons kända färgglada lägenhet, hur får man idéerna?
Min dagens. Tänkte att nu när man har en dator med en fullt fungerade cam (APPLE RULE!!) får man ju vara lite aktiv med den dessutom.
Detta är alltså jag idag, haha (det blir rubriken). Tanken är att här ska städas i mitt lilla krypin innan jag gör något annat som tex slänger mig med ett marabou i sängen och dreglar på Colin Firth (is that normal, I wonder). Herregud hur lyckas man göra en sådan här röra på sitt rum?
Jag köpte dem i våras i en antikaffär i stan. Föll för dem direkt, örhängena är clip-ons från ja gud vet när ifrån, det är det som är det underbara med dem. 60 kr kostade dem men det var de värda, alltid lika roligt att ha något man vet ingen annan har.
Jag bär sällan örhänge nuförtiden då mina öron bli helt crazy av att ha pluppar i stoppade genom öronen, så detta är ju en perfekt lösning för mig. Det känns lite sådär extra lyxigt på något vis. Tänk om man visste detta tidigare, då hade man aldrig gjort hål i öronen ...kanske.
Visste ni förresten att jag gjort hål i mina öron (på samma place) 5 ggr om ?
Utöver det har jag gjort det på diverse ställen tre gånger. Men har fått plocka ut dem. De i öronsnibbarna har jag dock som sagt gjort om 5 ggr, dvs 3 ggr i det ena örat och 2 i det andra.
Lite sköna tidiga 80-tals stilar som jag tror kommer bli min stil i höst. Stilar som är lite casual tomboy stilar. Helt i min stil. SÅ har man precis köpt en ny kjol. Men det är vad jag tror.
Om man nu bara kunde skaffa en garderob så man känner sig inspirerad direkt hade underlättat...
Jag rensar ut min garderob. Det är bannemej på tiden, där är en massa saker man samlar på sig bara för att man inte vågar slänga det , med tanken ''nej gud tänk om det blir modernt igen'' haha inte en chans! Det är och lär förbli en miss alltihop som finns där. Vad tänker man på? Hur lyckas jag få hem en massa tragiska saker?
Där är inte många plagg som faktiskt ser finemang ut. Men nu är det på väg ut och Evelina har lyckligt traskat hem med lite kläder som jag tycker är fina men vet aldrig kommer att använda. Då är det bra när ens kompisar kan göra det.
Tanken är nu att jag ska fortsätta, sen kanske jag ploppar upp mina nya inköp idag. Men först måste jag få lite ordning här då det kommer en dam och ska värdera vårt hus imorgon. Så här ska ske en vårstädning mitt i hösten.
Jag som vill se Persuasion ikväll. Livet är inte en dans på rosor.
Jag måste rekommendera en bok till er , nu när jag ändå är igång.
En bok som är helt genial i min mening, mest kanske för att Jane Austen är ,enligt mig, den bäste författarinnan genom tiderna.
Men Seth Grahame-Smith är ju verkligen en kille med både humor och en fruktansvärt otrolig fantasi. Dessutom är han begåvad med en god timing.
Precis när man är mitt uppe i en kärleksförklaring och tror man är säker är det någon som blir uppkäkad av hungriga zombies som vandrar runt i England.
Jag har aldrig läst något så roligt i hela mitt liv, inte ens Bridget Jones klumpighet kan mäta sig med denna underbara skapelse. Inte är den särskilt obehaglig heller , de där ''onämnbara'' kan man bara skratta åt , det går inte att skrämma upp sig. Hur man kommer på idén, vad man ska ersätta och hur man kan skriva något sådant och ändå klara av att inte vanhedra Jane Austen. Alla som gillar böckerna sedan innan kommer älska den här. Jag tycker inte alls att den skulle vara kränkande mot henne, nej det har gjort med en sådan respekt.
Här tänker jag sluta min kärleksförklaring till denna bok innan det blir för mycket och ni tröttnat.
Från ett duty till en annan. Efter skolan for jag in till Malmö för att titta på skor till butiken där jag jobbar.
Man har ca två ''uppackningar'' per år, en för våren/sommaren och en för höst/vinter. Så jag har hjälpt min gode chef/morfar med att välja ut skor till våren och sommaren och det är inget lätt jobb.
Men med tanke på att det är sommaren jag jobbar som mest har man ju lite koll på vad som efterfrågas osv. Har beställt på oss ett par jäkligt fina skor kan jag säga. Kan knappt vänta till de kommer ut i butik.
Skor är min kärlek, det finns inget så roligt som att handla skor , eller handla och handla.
Dock har jag bestämt mig för att leva i mina Hunter-gummistövlar resterande tid av året och långt in på 2011. Jag sitter och väntar på dåligt väder så att jag kan slänga på mig dessa vackra saker som jag har betalt dyrt för.
Med tanke på att jag är en sådan person som spenderar mycket pengar på billiga saker blir de där lite dyrare som kanske inhandlas max tre gånger om året som rena julafton för mig och , believe or not , får en stor betydelse för mig.
Usch nej , nu känns det som om jag kommer att komma in på världens utläggning om skor , pengar etc.
Vi får väl säga så för detta inlägget.
Tänkte kolla vidare på Simpsons och sedan kanske titta på nästa Jane Austen-film i mitt maraton, Persuasion blir det nog.